Dag 1
torsdag 7 oktober 2010 Ponta Delgada, Portugal
2010-10-07 kl. 15:56 – 2tim = 13.56
Det var en tuff flygning. Jag såg det redan på Arlanda att det skulle bli besvärligt.
Det var jag, och så var det 250 pensionärer… Inget ont om pensionärer, när de är på sina rätta ställen.
Jag tror inte att det var deras första flygning. Inte i den åldern. Men alla regler på ett flygplan fick sättas åt sidan och ge företräde till deras företräden. Toaletten…
Det var en gropig flygning. Den tappre stewarden manade gång på gång att när lampan med symbolen för bältet tänds då måste man gå och sätta sig. Då MÅSTE man gå och sätta sig. Döm om hans förvåning när ingen lydde. Inte ens hot om försäkringar som inte gäller hjälpte. I princip fick han ta till den något snorkiga rösten och fösa herrskapet bakåt i planet. Ingen hade förståelse för säkerhet. Bara jag. Och det kan ju i och för sig ha att göra med att jag jobbar med säkerhet (och är inte pensionär riktigt än).
Men det var i alla fall intressant att se när en behärskad steward transformeras till en stressrosad iller.
Efter en riktigt hoppig landning av en kapten som mer körde som en biltjuv än flög elegant som det är förbehållet en kapten av rang så klev vi av flyget och transporterades 50 meter till huvudbyggnaden. Och jag förstår att vi blev transporterade den korta biten. Tanken att släppa 250 pensionärer (och mig) lös på en flygplats kan bara resultera i katastrof.
Ett par gulliga reseledare mötte upp och hänvisade mig till en taxichaufför som eskorterade mig till hotell Canadiano.
Mitt rum, 202, visade sig vara ett dubbelrum med kingsize mått på sängen, soffbord, tv, balkong, skrivbord och… och … badkar! *Wohoo!*
Väskan (som förövrigt hade 5 kg övervikt redan vid utresan, 350:- kr tack) är nu uppackad och det sedvanliga informationsmötet stundar. Ska kurera huvudvärken och byta skor, sen blir det ut på stan.
Kl. 18:56
Den sedvanliga välkomstträffen med den obligatoriska drinken är avklarad. Måste få säga själv att jag är duktig på att ta reda på information själv. Inte mycket nytt kom fram under takbjälkarna, som jag inte redan hade koll på. Jo, kanske var shoppingcentrat ligger .
Har redan spanat in en ny väska för handbagaget som måste rymma fler antal kilon på vägen hem än vad min lilla rygga gör. Har redan investerat i en liten minivattenkokare.
För resten glömde jag fråga var bion ligger.
Har koll på gymmet: 15 euro per dag och då obegränsad tillgång till gym, klasser, bad och bastu. Har även koll på en ”herrelös” hund (troligen inte) som jag flirtat med lite. Han blev måttligt imponerad och lomade iväg efter att med ett visst överseende låtit mig fotografera honom.
Har också koll på de lokala bussarna. Mellan 3 och 4 euro för en långtripp på ön och ca 30 cent för stadstur. Busstidtabellen för långdistansbussarna kan man hämta i turistinformationen på Avenida Infante D. Henrique Och har dessutom koll (kontrollfreak?) på att det inte är aktuellt att göra en val/delfinsafari den här veckan. Det blåser ganska grymt och vågorna är för höga. Men nästa vecka ser det bättre ut enligt prognoserna.
Såg att de hyr ut buggys… Klart sugen men tveksamt om det är det bästa transportmedlet i det Azoriska höstrusket.
Nu blir det kaffe!
Kl. 23:15
Hemkommen efter en promenad till det lokala shoppingcentrat Parque Atlantico . Där finns allt, inklusive bion. Och det som inte finns behövs inte (inte 90 % av det som finns heller). Trots min digra övervikt (jag pratar om bagaget nu) så blir man sugen på att köpa hem en ny höstgarderob. Dom är otroligt modemedvetna här. Jag kanske ska ta mig en funderare på varför jag ens är förvånad, vad hade jag trott? Skor, väskor och stickat hänger i vart och vartannat skyltfönster.
Det jag däremot kan konstatera efter bara ett par timmar på denna fina ö är att man inte har tagit till sig begreppet vegetarian än. Det finns vegmat på de moderna salladsbarerna men inte på restaurangerna. Nåväl, för 40 år sedan fanns det inte ens ett utbyggt vägnät så varför skulle min kostplan ingå i deras samhällsstruktur…
Dag 2
fredag 8 oktober 2010 Ponta Delgada, Portugal
2010-10-08 kl. 09:15
Som den tvättäkta Stockholmare jag är vaknade jag min första morgon här i San Miguel och tänkte rivstarta dagen. Vid frukostbordet kom jag ihåg att så gör man inte här. Det tar ett tag att landa mentalt. Efter ett moget beslut och 5 koppar kaffe ska jag besöka den lokala trädgården idag. Vad som händer sen får vi se.
Något som känns mer märkligt än tempot är att kroppen reagerar på den allergenfria miljön. Snoret rinner och det känns som om kroppen gladeligen gör sig av med avgaser, damm, hundhår och fågelfjädrar. Kan man vara allergisk mot frisk luft frågar en naturnörd från storstaden…?
Måste bara göra en notering om att jag, efter lång och svår övertalning, tog av mig klockan för att lägga den på hyllan för den här veckan.
Nu är jag redo att ge mig ut på byn. Kamera, regnponcho och badkläder är nedpackade tillsammans med karta och reseguide.
Kl. 14:14
Är tillbaka på hotellrummet med värkande fötter. Har spenderat en underbar förmiddag i parken Jardim Antonio Borges. Mest känd är den för sitt gigantiska gummiträd med rötter som sträcker sig kilometervis, enligt sägen. Och den var magnifik! Massor med välväxta träd i överdådiga dimensioner, hibiskusträd och små vulkanhåligheter att nyfiket smyga runt i.
Efter det styrde jag stegen till fästningen, belägen på en liten udde Castilo de São Brás .
Den byggdes på 1500-talet och är idag den portugisiska flottans bas. Museet Museu Militar dos Acores som ligger i fästningen visar artilleriet från tiden ”länge sen” men även vapen, sjukvårdsutrustning och annat som man använde under andra världskriget.
Från den ena änden av staden till den andra, via gator, gränder och torg siktade jag in mig på marknadsbyggnaden längs Rua do Mercado. Och det var ett Mecka för en veggo som jag. Lite frukt, ett par bilder, bröd och ost och tiden var inne för lunch. Torget vid Teatro Micaelense fick duga som måltidsplats. På trappan i solen… Ibland är stunderna ovärderliga! Efter inmundigande av lunch spenderade jag en bra stund i solen vid ett café med en espresso och pluggbok.
Har man semester och befinner sig på ett ställe där 08-stressen är obefintlig bör man ta del av lugnet och den harmoni som oftast råder i stan (vissa bilister tenderar däremot att stressa i korsningarna). Dags att gå hem till hotellet för en siesta. Men först kolla ryktet att det är gratis wi fi i det lilla shoppingcentrat Solmar på hamnpromenaden Avenida infante D. Henrique.
Jo, det är det! Lite facebooking med bildvisning ligger och trugar på.
Dag 3
lördag 9 oktober 2010 Ponta Delgada, Portugal
2010-10-09 kl. 13:23
Kvällen igår blev faktiskt en besvikelse. Svårt att hitta mat och de rekommenderade ställena hade stängt. Men lite vin och sen en drink på hotellet kunde jag njuta av.
Idag har jag ägnat dagen åt att försöka få min gamla laptop att koppla upp sig på det trådlösa nätverket i Solmar. Det gick inte bra och det trots att en hjälpsam finnig tonåring ryckte in för att hjälpa tanten. Jag är ohjälpligt fast vid hotellets computer och lever ett väldigt komplicerat it-liv för tillfället. Kan man kalla det för nutidsproblem?
Kan tänkas märkligt att man spenderar så mycket tid vid datorn när man är på Azorerna men trots att det är semester lever jag parallellt med verkligheten och mina skoluppgifter tar inte ledigt.
Nu blir det en lunchpromenad till Atlantico för att inhandla en ”pendisc” som det heter här.
Kl. 16:05
Har pluggat in min nya pendisc och fört över bilder. Nästan euforisk över att jag nu kan cynkronisera mig med omvärlden.
Hittade en restaurang i Atlantico som serverar sallad. Beställde en vegetarisk tropical och fick in en skinksallad… Hmmm, gör om – gör rätt! När den väl blev som jag beställde så var den helt galet god *gilla*. Fick även studiero i restaurangen! och har nu ett hyfsat material till min inlämning.
Men först blir det kaffe och cig (jo, jag har slutat röka) på balkongen.
Kl. 22:56
Hemkommen efter en kväll på restaurant Colegio 27. på Ruo Carvalho de Araüjo. Svenskägt hak med mycket god mat och supertrevlig personal. Fick också nöjet att delta i familjedrama á la Dallas. Många olika konstellationer med ex, nuvarande relation, syskon, fd bankrånare och diverse folk i närkrets, inklusive musiker. Intressant drama att skåda. Man ska inte låta sig skrämmas av att det är svenskägt. Det märks inte, jag lovar! Ett extra plus för goda Mohitos...
Dag 4
söndag 10 oktober 2010 Ponta Delgada, Portugal
2010-10-10 kl. 10:10
Undrar hur många som gifter sig just i denna stund?
Frukosten är avklarad och om några timmar börjar första vandringen. Det blir en tur tvärs över ön, på mitten ungefär. För tillfället ösregnar det men i sann Azorisk tradition brukar vädret slå om snabbt. Turen ska gå från strax utanför Ponta Delgada och Pico da Pedra, en tripp på ca 7 km.
Kl. 18:29
Oj, vilken tur jag har haft! Och då menar jag walkabout. I dis och regn genom landsbyggd och skog. Vilken doft, vilka färger!
Hikingen gick från en plats mellan Fajã de Baixo och Fajã de Cima. En vanding i landsbyggd, grusvägar kantade med lavastensmurar. Vi gick uppför och passerade ett eukalyptusträd med namnet turistträdet/kvinnans sorgeträd. Turistträdet kallas det för det vänder sig efter solen och ömsar bark. Kvinnans sorgeträd för att pojkarna tog med sig kvinnorna dit och ristade in namnen i barken. Året efter hade barken fallit av och de kunde återvända med en ny flicka.
På relativt hög höjd tog oss in i Reserva Florestal de Recreio Do Pinhal da Paz. Ett naturreservat med mäktiga bambuskogar. På grund av den dåliga sikten kunde vi inte njuta av den vida utsikten som just här på den högsta toppen i reservatet bjuder på en överblick från kust till kust. Nu började färden nedför. Målet var ett stuteri där vi skulle få avrunda dagen med lite ost och vin. En vandring över fält och smala stigar som bjöd på både den gula kanonviskan (ursprungligen från Himalaya) och den utsökta Bella Donnan.
Quinta Pico da Cruz i Pico da Pedra bjöd på en betagande syn. Utsikten (nu hade dimman lättat lite) och den välvårdade gården med sina djur gav en känsla av siden i själen. Väl värt mödan att klättra ungefär 300 meter över havet.
Väl tillbaka i stan hittade jag så äntligen Internetcaféet i shoppingcentrat vid hamnpromenaden. Det är klart skönare att kunna sitta i lugn och ro och ta den tid man behöver än att hänga vid receptionsdisken.
Nu blir det till att avrunda dagen med ett bad innan kvällen tar vid och det blir dags för en välförtjänad middag.
Kl. 22:52
Började kvällen vid gott humör och styrde mina steg mot den vegetariska restaurangen (än så länge med okänt namn) på Rua de Pedra Homen 49. Igår var det fullbokat och idag stängt *WTF*! Ok, vad göra? Första, bästa får duga... Och det brukar betala sig... Är nu tillbaka på hotellrummet efter en riktigt usel middag på Casa Acoreana på Rua Hintze Ribeiro. Ganska grinig efter det och bästa sättet att återställa humöret är en mohito på Colegio 27. Liksom tidigare besök så var personalen supertrevlig. Ingen musik ikväll, dessvärre, så... hem igen... Hotellbaren där emot bjöd på nya drinkupplevelser och en ny bekantskap, Sandra från Texas. Humöret återställt och det känns som mission completed!
Dag 5
måndag 11 oktober 2010 Ponta Delgada, Portugal
2010-10-11 kl. 18:28
Hemkommen efter en äventyrsdag på egen hand. Tog den lokala bussen från Ponta Delgada till Mosteiros (2,99 euro) på den nordvästra delen av São Miguel. 1 timmes bussfärd på vindlande vägar. En härlig kuststräcka genom små byar med de trängsta gatorna en buss kan färdas på. Mosteiros bjuder på ett torg i miniatyr och självklart med kyrkan i fokus. De har en esplanad, den går spikrakt mellan torget och havet, kantad med små låga bostadshus. Jag vandrar mellan de naturliga havspoolerna skapade av lavan som en gång i tiden rann ned mot havet och den kolsvarta (eller rättare sagt lavasvarta) stranden där vågorna ursinnigt kastar sig mot land.
Dagen passerar i maklig takt. Jag avrundar min vistelse med en café americano på esplanaden och förvånas av lekfullheten mellan människorna och bristen på irritation. Alla har några sekunder över för ett leende eller ett busigt tutande. Jag får en känsla av att de är lyckliga...
Dag 6
tisdag 12 oktober 2010 Ponta Delgada, Portugal
2010-10-12 kl. 18:01
Dagens tur har, om möjligt, överträffat den första. Idag gick vi från Ponta Delgada med buss till Lagoa das Furnas som ligger på ca 250 meter över havet. Ett första stopp vid de varma källorna intill sjön. Det bubblade och rök ur marken. En härlig upplevelse att gå över bubblande sand och spottande lerpölar (fumaroles/lergejsrar).
Nästa stopp var vid hikingledens början på ca 350 meters höjd över havet.
Nu började 6,5 km vandring i storm och piskande regn och med molnen djupt nedtryckt över huvudet. Vi gick längs en kraterkant med branta stup vid sidorna i en djungelliknande vegetation. Kratern hörde en gång i tiden ihop med sjön men en erosion tömde en stor del av sjön på vatten. Vid den högsta punkten, Pico da Areia, fick vi nöjet att klättra upp i ett utkikstorn, nu på 471 meters höjd och i storm. En upplevelse!
Vår engelsktalande guide visade och berättade om både de inhemska växterna (endemiska) såväl som de som anlänt med hjälp av fåglar en gång i tiden. Bland annat ljung, lagerblad och blåbäret som är en korsning mellan de amerikanska gigantiska blåbären som växer på träd och de nordiska buskarna med små bär. Här hade korsningen bildat ett träd med små bär och som var fridlyst på grund av den inhemska fågeln som livnär sig endast på denna växt.
Nu började den första delen av vandringen, nedför kraterkanten på stigar av pimpsten och barrväxter. En gudomlig doft böljade genom luften.
Den andra delen av nedvägen började efter en krök med en vägg av vegetation. En smal stig av sten och lera genom en tunnel av växter skulle forceras.
Väl nere på fast mark gick vi via bilvägen till byn Ponta de Albufeita intill Ribeira Quente. Picnic på stranden intill ett vildsint hav. Kan det bli bättre?
Nu fortsatte äventyret med buss till Terra Nostra Garden i närheten av Furnas. Ett besök i trädgården med anor från 1700-talet. Parken har bland annat en avdelning med 56 av Azorernas endemiska växtarter och en med de flesta av världens ormbunksarter. Här har man planterat träd och buskar från hela världen, bland annat korkek, redwood, en allé med Ginko Balboa och de flesta av alla sorters magnolia. Här finns även en markuppvärmd pool, ca 35 grader, med gult järnhaltigt vatten och som tros vara hälsobringande, som har fått namnet ”ungdomens källa”. Ett dopp i poolens varma vatten med piskande regn i ansiktet gör i alla fall själen gott!
Dagen avslutades med busstur tillbaka till Ponta Delgada med ett nöjt flin på läpparna.
Kl. 21:03
En dusch för att bli av med den gula järnbeläggningen på kroppen blev första punkten på listan efter att äntrat hotellrummet. Jag var riktigt trött efter dagens äventyr och middag på den vegetariska restaurangen på Rua Pedro Homem fick avrunda kvällen. Utsökt mat och trevlig personal. Innan hemgång och en välförtjänad vila blev det en snabb instickare till Colegio 27 för en mohito. Slut i rutan!
Dag 7
onsdag 13 oktober 2010 Ponta Delgada, Portugal
2010-10-13 kl. 18:22
Dagen har spenderats tillsammans med vandringsgänget och guiden Pedro. Icke att förglömma den duktiga reseledaren från Solresor, Marecke. Vi vandrade i ”djungel/regnskog”, en vandring på totalt 6 km. Vi utgick från Faial da Terra och gick mot vattenfallet Salto Do Prego på ca 350 höjdmeter. På vägen stannade vi till i den övergivna byn Sanguinho (100 möh)och fick höra historien om hur människorna en gång lämnade byn och flyttade ned mot havet. De driver fortfarande odlingar på den här höjden och vissa av djuren går fortfarande kvar i byn, men förövrigt har den varit helt övergiven. Idag håller man på att restaurera husen till ursprungligt skick för att inom något år starta upp ekoturism i den lilla byn på ca 10 hus.
Den branta vandringen upp till byn gick på en stenlagd väg. Det var otroligt halt och man undrar hur befolkningen orkat vandra upp och ned, år ut och år in.
Vandringen gick så vidare mot vattenfallet som var vår lunchdestination. En vacker bit av världen med tät växtlighet och ett antal forsar att ta sig över. Väl framme vid det dånande fallet fick vi pusta ut och njuta matsäcken. Under vandringens gång fick vi ta del av både historia och fauna. Bland annat pekades en hel del endemiska träd och växter ut samt de som är specifika för just den här arkipelagen.
Vandringen nedför gick i samma typ av terräng och det sög ut det sista ur benen. En skön vandring om än lite kort och inte fullt så intressant som gårdagens tur var.
Väl tillbaka på plan mark tog vi bussen till Faial da Terra för lite fika. Sen bar det av mot Ponta Delgada igen. Bussresan tog närmare 2 timmar, enkel väg. Även om vyn är obeskrivligt vacker så kändes dagens tur mer som en rundtur än en vandring.
Nu blir det återhämtning och en dusch och sen en sista semestermiddag, kanske lite shopping?
Sammanfattningsvis av semester så är São Miguel klart värt ett besök. Bra kläder och ännu bättre skor, samt en fantastisk kamera är allt man behöver. Och en karta så klart! Min egen karta är totalt skrynklig och fullklottrad med ringar, tecken, namn och text. Ett bra bevis på att destinationen har varit intressant.
I morgon bär det av hemåt till mer vardagliga äventyr...
